Kör försiktigt.
När det kommer till bilkörning blir jag räddare och räddare för var dag som går. Inte för att jag inte litar på mig själv, men det är just det som är grejjen. I trafiken spelar man ju aldrig ensam. I trafiken kan minsta lilla snedsteg eller utomstående faktor påverka ett helt liv. En för snabb inbromsning, hal vägbana eller skrämt rådjur. På en sekund, och saker och ting blir aldrig mer sig likt.
Det gick nyss en dokumentär på teven om den där stora brokrocken i Södra Sverige. En blivande farfar hade åkt hit för att hälsa på sin son och hans familj. Han hann aldrig träffa sitt barnbarn. För några månader sedan avled en ung tjej med hela livet framför sig. Och när jag gick i sexan hade vi varit på studiedag. En helt vanlig dag. En dag som man inte anande något ont om. På vägen hem krockade vår buss med en bil. Barnen i bilen fick aldrig växa upp tillsammans med sin mamma och mormor.
Varje dag tar vi bilen till jobbet, affären, vännerna, skolan, festen. Sätter i nyckeln, startar och gasar iväg. Riskerna går man igenom under körkortsutbildningen, men hur många ägnar en tanke åt dem sedan? Kanske är det lika bra, för det man inte vet, det har man inte ont av. Och vem mår egentligen bättre av att gå runt och tänka på sånt här? Oroa sig? Jag är rätt så bra på att oroa mig. Inget jag är stolt över precis. Samtidigt kanske det kan vara bra att någon gång ibland skänka en tanke till hur skört livet är och att vi trots allt bara har ett. Speciellt när det kommer till bilkörning. För hur bra vi än tror att vi kör, så spelar det ingen roll när alla andra tror desamma.
Kör försiktigt, för jag älskar er.