Hemlängtan deluxe
Klockan är 21.11 och jag sitter utomhus med en sjal över axlarna. Någon fågel jag aldrig hört i Sverige kraxar på avstånd och jag har precis tagit en promenad och försökt ta in den fina sommarkvällen. Värmen är efterlängtad efter dagar av kalla vindar och fuktig luft. Jag borde vara tacksam för att jag kan sitta här barfota och lyssna på fåren, men det enda jag tänker på ikväll är hur mycket jag saknar allt där hemma.
Det har gått 2 månader och 5 dagar och jag insåg ikväll att det är 2 månader och 5 dagar utan en enda riktig kram. Det är en fruktansvärt lång tid för någon som är van vid kramar hit och kramar dit. Och jag saknar dem. De hör liksom till min vardag. Lika mycket som det hör till att man träffar en vän ibland, planterar någon blomma, målar om en möbel, fikar hos mormor och farmor, bråkar med de man håller som kärast och äter blodpudding och fläsk. För även om de senaste åren kanske inte har haft någon bestående vardag (ena stunden har jag pluggat och bott i kollektiv, andra stunden har jag bott på en luftmadrass i Örebro län och haft praktik, för att tredje stunden vara hemma i mitt flickrum på Dal igen) så har man ju ändå de där sakerna som man tar med sig vart man än hamnar och som gör att det ändå känns helt okej. De sakerna finns inte här och även om man har fått en ny vardag som jag stundtals trivs väldigt bra med, så saknar jag allt det självklara. Eller saknar är ett starkt ord som man inte ska använda i onödan, men jag längtar väldigt starkt.
Jag känner mig liksom färdig på det här stället nu. Hos den här familjen. För jag antar att det är det som är orsaken, att i början när allt är nytt och spännande, då gör det inte så mycket om allt inte är som vanligt. Man reser ju liksom inte i två dygn för att allt ska vara som det alltid varit. Men desto längre tiden går, desto större blir längtan. Om en månad befinner jag mig på ett nytt ställe. Ny stad, nya människor, nytt hus, nytt promenadstråk. Det kommer vara spännande, lärorikt och förhoppningsvis alldeles fantastiskt och en upplevelse för livet. Men när jag tröttnat även på det, då finns det ett ställe som jag ska tillbaka till. Där allt kommer vara precis som vanligt, och där det inte ens gör något att det inte alltid är så spännande. Och just ikväll längtar jag så oerhört dit!