2 månader
Idag har jag varit här i två månader, och under kvällen här så var det första gången som jag egentligen längtat hem riktigt på riktigt. Så där så att man nästan börjar gråta en skvätt. Inte så att jag vill åka hem, men lagom för att man ska börja fundera på hur lång tid som är kvar och hur mycket man saknar alla. Tur är väl då att det inte är långt kvar tills jag får krama pappa och Karin igen. Sedan är det bara hälften kvar och innerst inne tror jag faktiskt att jag bara är väldigt trött och behöver sova. Så ska nog den hemlängtan vara över tills imorgon.
Godnatt!