Första advent!
Det var jobbigare än jag hade förväntat mig. Att plocka upp julsakerna. Samma tomtepar som vi alltid haft på bänken i köket. De där jag fick av min gamla barndomsvän, och som vi några år senare hittade likadana på en loppis och som Du köpte, bara för att de alltid sett så käcka ut där de står och skakar som om allting vore hejdlöst roligt. Det var svårare än jag hade kunnat ana att hitta julbonaderna. De du broderat. Med små ordspråk, mulliga små tomtar och vackra vinterlandskap. Det var värre än jag hade velat att det skulle vara. Första advent. Den tid som alltid inneburit förväntansfull väntan men som nu skriker saknad. Förra året gjorde vi det här ihop. Satte upp julgardiner. Du satte upp tomtarna, och jag gjorde julgodis. Alldeles för tidigt. Men då var det i alla fall gjort. I år känns det stundtals som att vi kan ta och skita i hela julen. Liksom stryka den 24:e ur kalendern och låtsas som om det blir lättare nästa år. Som om platsen vid långbordet inte för alltid kommer stå tom. Som om det inte alltid kommer saknas någon. Som om tomten med alla små fiffiga julklappar till var och en när som helst kommer knacka på dörren.
Men även om det stundtals var rent ut sagt jävligt tråkigt att adventsstäda i år var det ändå rätt så skönt att få pyssla och dona. Grejja lite ute, tvätta fönster, ha kvalitetstid med syrran, springa med grannarna, plugga med Matilda och få röjt bland gamla lådor... Konkreta saker som man gör som går att ta på, sånt som får en att må bra!
Passade på att ta med mig julsaker tillbaka upp till lägenheten, så att vi får lite stämning på det hela här bland betongen med. Även om vi åker hem dagarna innan är det ändå rätt så mysigt med jul här också.
