snarthemma.blogg.se

 

Lämnade Queenstown bakom mig för sista gången vid åttatiden imorse. Dryga sex timmar på en buss kändes inte direkt motiverande, men med en otroligt bra chaufför som kommenterade landskapen utanför samtidigt som hon tog oss över bergskedjor på 900 meter, ner i dalar, genom farmar och förbi turkosa vatten med Nya Zeelands högsta berg på andra sidan så bara tiden flög förbi.

 

Väl i Ashburton blev jag upphämtad, fick bilnycklar till en bil och en karta till en sjö där resten av arbetarna befann sig. Där spenderade vi eftermiddagen innan vi åkte till gården där några av de 25 anställda bor, fick kvällsmat inne hos farmorn och farfarn och sedan blev jag visad till min lilla stuga. Tänk er 10 kvadratmeter, en våningssäng och... that's it! En kal glödlampa i taket, en inbyggd hylla i väggen, toalett och dusch i en barack och köket i "The Saloon". Ge mig några dagar och jag kommer trivas som fisken i vattnet med den här smått primitiva livsstilen. Får jag bara satt upp några gardiner i de kala fönstrena, några krokar på väggen och min egen parfym i luften så ska det allt bli fint som snus. Problemet är ju inte att det är litet utan det är ju att jag har för mycket saker med mig. Alltså, varenda pinal blir ju ett problem snarare än en lösning. En tanke man inte direkt tänker när man bor på 200 kvadratmeter och sjuttioelva uthus att fylla hemma i Sverige.

 

Imorgon väntas jobb och jag har ingen aning om med vad. Men det är tydligen lökskörd på några av de dryga 1000 hektaren här som förövrigt ligger på Cantebury Flat som är 24 mil lång och 7 mil bred. Man kan kalla det slätten helt enkelt.