Bushwalk
Imorse höll jag på att säga upp mig. Bara packa väskan och åka någon annanstans. Men efter en halvtimmes raseriutbrott från barnens sida så var alla på lite bättre humör. Så efter lunch packade vi ryggsäcken och gick på bushwalk. Jag, Mark och äldste sonen.
För varje "track" som jag får möjligheten att gå slås jag av hur ofantligt mycket pengar Nya Zealand måste tjäna på turismen, för vem skulle annars mitt ute i ingenstans, göra sådana här otroliga gångstigar. Genom berg, med trappor och staket, hyddor och grus ditfluget av helikoptrar.
Det såg ut att dra ihop sig mot regn när vi närmade oss toppen. (De första dropparna kom dock inte förrän vi satt oss i bilen igen.)
Även om man kan tycka att man är högt upp när det känns som att man nästan kan snudda molnen, så hade vi tydligen befunnit oss 500 meter under glaciären om vi varit där för typ 10000-15000 år sedan. Den där lilla "sjön" på bilden hade med andra ord varit tillgänglig för skridskoåkning, om något sådant fanns då.
Sen gick vi ner igen under mumsandet på varsin müslibar, satte oss i bilen, åkte dryga timmen hem där grillad nöt och stekt potatis väntade på oss. Vad som väntar imorgon däremot är en fantastisk träningsvärk efter den här dagen som började i moll men slutade i dur.
skriven
Vilka vyer! Hoppas du tänkte på vad jag skrev i brevet om dom där vyerna.. Hihi. Skönt att dagen slutade i dur! Puss ❤️