snarthemma.blogg.se

Jag var nog trött. Och hemskt uttråkad. Å det är aldrig en bra kombination. Det är grunden för all världens negativa tankar. Som att jag inte gör tillräckligt mycket här. Inte ser, upplever, eller ja, rent ut sagt lever tillräckligt mycket. Det är hårda ord att anklaga sig själv för när man sitter på andra sidan jordklotet, och jag borde egentligen veta bättre än så. Men ibland är det ju så lätt att bara falla tillbaka i sån där negativitet.

 

Så jag tänkte att jag skulle försöka bättra mig. Klippte luggen, plattade den till och med, bytte om och stegade ut på stan. Tänkte att jag skulle ta en öl någonstans. Insåg snabbt att det var tisdag, och att det inte direkt kryllade av mer spännande människor än äldre par och fotograferande kineser på gatorna. Insåg ännu snabbare att "Vad fan håller du på med Elin, du tycker inte ens om öl!". Där och då utkämpade jag någon slags inre strid med mig själv. På ena axeln satt käcka backpackern Elin som ville sitta på en pub och dricka öl. På andra axeln satt den egentligen rätt bekväma och lite osäkra Elin som bara vill göra sånt hon mår bra av.

 

Jag gick och köpte torkad mango, jordnötter och russin. Satte mig vid stranden. Såg en familj gå förbi. En liten pojke mellan sina föräldrar. Började gråta. Nästan. Började frysa däremot och stannade till på ett café och köpte varm choklad på vägen hem. Snyltade på caféets WiFi och ringde några skypesamtal hem. Ja ni kan ju lista ut vilken axel som vann dagens strid. Och jag hoppas att den får lov att vinna alla framtida strider också för det är ta mej tusan så mycket bättre att dricka varm choklad ensam än att sätta sig på en pub och känna sig malplacerad. Eller jag vet inte, jag har aldrig testat. Kanske någon annan gång, men inte ikväll...