snarthemma.blogg.se

Idag har det varit rödbetor för hela slanten. Ja, igår också för den delen. Klarblå himmel, sol och 30-gradig värme. Och när det är varmt. Och fullt ös på jobbet. Då tänker jag att jag gav upp för lätt. Att jag inte försökte tillräckligt mycket. Men jag är ju så bra på att försöka för länge. Som 2 år på McDonalds. Eller 3 år inom hemtjänsten. Ja, jag kanske är rätt så bra på att inte älska mina jobb också, jag kanske har sjukt höga krav, felet ligger ju antagligen hos mig eftersom det knappast är någon slump att jag alltid hittar något att klaga på. Chefen är si. Jobbet är så. Men man kanske inte måste försöka ändra på det faktumet på ett ställe där temperaturen sjunker till 5 på natten och stugliv och baracktoaletter inte känns så himla charmigt när man vaknar. Jag hade kunnat göra de här månaderna fantastiska om jag hade velat (tänk er kollektivliv som jag ju i ochför sig redan tesatat på och kommer få mer av i Skåne). Men nä, jag ville faktiskt inte mer. Dansken frågade mig vad vi skulle åka och kolla på efter att vi varit inne i stan efter jobbet och jag kände bara att kör mig hem till stugan så är jag nöjd för jag vill fan inte se mer av Nya Zealand nu. Kanske en annan gång. Eller kanske inte. Visst är det så ofantligt många platser här som alla säger är SÅ vackra och som man verkligen INTE får missa. Men vet ni vad, i så fall så får man ju ägna hela livet till att åka runt och se sig omkring om man ska hinna med allt som alla andra säger är vackert att titta på. Och de har säkert inte gått på Hägnansrakan eller fikat vid grusgropen, gått runt Bollungen eller suttit på berget vid Örssjön. Tänk vad de har gått miste om!